Jag märker att många är rädda för att känna sig nedstämda och att känna sorg. Det är synd. Sorg är ju en del av livet precis som allt annat. Jag tycker att sorg är vackert eftersom sorg, i alla fall i viss mån, är “ren”, oförställd. Dessutom är det ofta via sorgen vi utvecklas.
Utvecklar detta senare! Kommer då även att belysa ämnet ur ett samhällsmässigt perspektiv (samhället anser att det är “fel” att vara olycklig).
Bild: Thailand år 2005. Min familj samt mammas kompis och hans thailändska fru skänkte “skolmaterial” till en skola vid River Quai (stavning?). Denna bild utstrålar glädje, enligt mig.
